jajamensan.
Fick en fråga för ganska längesen om vad jag tycker om falska vänner, kan faktiskt ta och svara på den nu, ganska passande. Men jag nämner inga namn, känner du dig träffad, så äre ditt ansvar! =)
Jag tycker inte om när ens "vänner" kallar sig vän, och sedan säger : finns här för dig, det vet du <3 " när någonting händer, och sedan när en vardag är som en vanlig vardag så finns personen inte, hör aldrig av sig, vill aldrig träffas ( orkar inte, vill inte, kan inte ).. Jag ser det inte som en vän? gör ni det? kanske dags och rensa på lite vänner som tror att dom kan komma och gå exakt som dom vill? Sen "vänner" som säger att dom finns, när något verkigen händer, något hemskt. Som när min farmor gick bort, det finns några som hör av sig och frågar hur man mår, men inte dom som låtsas vara ens vän, dom bryr sig inte ett skit utan dom skrev på ett ungefär att dom beklagar och hjärtan osv, men ingen fråga om hur man mår ...hmm. Jag kallar det inte vänskap! Riktiga vänner ska finnas där i vått och torrt. Höra av sig lite då och då, jag säger inte jämt, men ibland. Lyssna och ställa upp, och själv kunna få prata om sig själva lite också förståss. Men falska vänner existerar inte hos mig längre. Jag vill inte gå för på och berätta exakt allting, men jag ville berätta lite grann i alla fall, för detta tynger ner mig och jag ville skriva av mig som man kan göra i en blogg såklart. Sen mår jag inte på topp, inte mått de på de senaste dygnen, men ni alla som läser min blogg vet ju varför.. Men detta är jävligt jobbigt för mig med :/ .. Jag vill såklart inte förlora vänner eller bråka, men jag vill också inte att "vissa vänner" ska tro att dom kan gå hur som hellst osv.... Puss.
Jag tycker inte om när ens "vänner" kallar sig vän, och sedan säger : finns här för dig, det vet du <3 " när någonting händer, och sedan när en vardag är som en vanlig vardag så finns personen inte, hör aldrig av sig, vill aldrig träffas ( orkar inte, vill inte, kan inte ).. Jag ser det inte som en vän? gör ni det? kanske dags och rensa på lite vänner som tror att dom kan komma och gå exakt som dom vill? Sen "vänner" som säger att dom finns, när något verkigen händer, något hemskt. Som när min farmor gick bort, det finns några som hör av sig och frågar hur man mår, men inte dom som låtsas vara ens vän, dom bryr sig inte ett skit utan dom skrev på ett ungefär att dom beklagar och hjärtan osv, men ingen fråga om hur man mår ...hmm. Jag kallar det inte vänskap! Riktiga vänner ska finnas där i vått och torrt. Höra av sig lite då och då, jag säger inte jämt, men ibland. Lyssna och ställa upp, och själv kunna få prata om sig själva lite också förståss. Men falska vänner existerar inte hos mig längre. Jag vill inte gå för på och berätta exakt allting, men jag ville berätta lite grann i alla fall, för detta tynger ner mig och jag ville skriva av mig som man kan göra i en blogg såklart. Sen mår jag inte på topp, inte mått de på de senaste dygnen, men ni alla som läser min blogg vet ju varför.. Men detta är jävligt jobbigt för mig med :/ .. Jag vill såklart inte förlora vänner eller bråka, men jag vill också inte att "vissa vänner" ska tro att dom kan gå hur som hellst osv.... Puss.
Kommentarer
Trackback
